famstjarnklar.blogg.se

Vi startade denna blogg i februari, när jag kände att det var nog! Nog på hemligheter, nog med sorg i vår ensamhet och nog med skam, för något vi/jag inte kan påverka.

Det handlar om barnlöshet, eller i alla fall innan vår underbara Millie kom till världen. Därefter handlade det om svårt att få barn, p.g.a av ett tillstånd som heter PCO-S, som jag tillsammans med 10% av den kvinnliga befolkningen, tyvärr har.

Många som inte alltid är så insatta försöker hålla hoppet uppe för oss kvinnor genom att berätta dessa solskenshistorier om kvinnor som försökt i flera år men så fort de slutat försöka eller beslutat sig för adoption, så har de blivit gravida på naturlig väg. Jag tror givetvis också på detta, i de fall där man har en sk. ofrivillig barnlöshet som man ej vet orsaken till. Det är svårare att hoppas när läkarna säger att de små cystor som sitter på mina äggstockar, gör att jag aldrig släpper ifrån mig ett ägg, och utan ägg- ingen graviditet… Det är inte att jag slutat tro, mer att jag försöker hålla mig till fakta.

Nog om medicinska termer och åter till vårt liv- Familjen Stjärnklar. Det känns härligt att kunna ha ett eget familjenamn och vi är nöjda med valet av namn då vi ofta får positiva kommentarer från både vänner men också okända personer. Millie har lärt sig säga sitt namn och presenterar sig som:

-           Millie Härnklar, 2å, Adala;)

Det var ett bra tag sedan jag skrev och mycket har hänt sedan dess så jag ska försöka linda in det så det inte blir alltför långdraget- lycka till Marie;)

Min kära bror fyllde 30år i september och vi hade sedan tidigare bestämt att vi tillsammans med han och Karro skulle åka på en gemensam bröllopsresa. En till för oss och deras första då de gifte sig nu i juni<3 Den 25:e september begav vi oss mot Karlskrona och tog färjan över till Polen. Där bodde vi på ett lyxigt SPA- hotell med diverse behandlingar, bubbelbad, bastu, mysiga middagar och billig shopping. Jag är så glad att vi gjorde denna resa då jag alltid stått min bror nära och även fått Karro som min bästa vän. Sedan våra barn kom in i bilden kändes det som vi tappat lite av vår ”roliga” tid tillsammans och tiden räcker inte riktigt till att umgås bara vi. Jag hade så trevligt och fick verkligen tillbaka känslan av att jag är så lyckligt lottad som har så fina vänner/familj! Självklart skadar det heller inte att Linus går så bra ihop med dem också så ibland vet man inte vem som hör ihop med vem. Det har hänt att folk har trott att jag och Linus är syskonen och att Karro är hans och Martin är min;)

 

Hösten fortsatte med jobb och graviditet för oss och vi har verkligen försökt att fokusera mycket på Millie så att hon känner sig trygg och älskad innan nr 2 kikar fram. Hon har haft barngympa med Friskis och Svettis på torsdagar och söndagar och vi har familjebadat (nästan) varje fredag. Hon verkligen älskar fartfyllda aktiviteter, samtidigt som hon även älskar att myyyysa i soffan med oss och tända ljus (och något sött eller chips:)

I början av oktober var vi i Stockholm med min kusin Joel, hans Anna och deras lilla Isabel. Jag var barnvakt på fredagskvällen medan dem var och kollade på Sverige- Österrike. Det kändes som en bra lösning för alla, då vi har olika intressen här i livet;) En riktigt mysig och trevlig helg, med shopping, god mat och trevligt sällskap!

I slutet av oktober utnyttjade vi vårt presentkort som vi fick i bröllopspresent och bodde i en trädkoja strax utanför Falköping- rekommenderas varmt! Kändes som en 3:e bröllopsresa;) Enda kruxet var att utedasset låg ca 100 smala trappsteg ner så inget att rekommendera om man är höggravid…

På höstlovet var vi i Falun och besökte min syster och goda vänner. Tyvärr fick Linus ”Kristallsjukan” och var inlagd i 2 dagar då han hade kraftig yrsel och de upptäckte en avvikelse i hans ögonrörelser. Efter skikt och magnetröntgen konstaterade dem till slut att det inte rörde sig om en stroke- men tiden fram till dess var orolig och kändes väldigt låååång! Självklart inträffade detta på min födelsedag men det styrde min syster Lena och bästa vän Angelica upp med tårta och Ben & Jerrys;) Även att min födelsedag inte blev som en vanlig födelsedag så lyckades jag ändå fylla 27år- tiden stannade inte, konstigt nog?!

Då vi gjorde en gravidfotografering med Millie i magen så var vi även och gjorde detta igen nu, för rättvisans skull. Vi är mycket nöjda och tackar "dinfotostudio" i Falköping, samt I4beauty för ett gott samarbete. Resultatet som ska upp på väggen i svartvitt bredvid de 3 tidigare kanske publiceras här på bloggen nästa år;)

Precis som med Millie så växte inte min mage så mycket och vi fick åka in på diverse tillväxtkontroller. Den 26:e november hör min frisör av sig angående klipptiden jag tydligen hade bokat den dagen och jag kikar i kalendern... Ingen klipptid uppskriven men däremot ett besök till KSS om 2h! Jag ringer snabbt till Linus som fick hämta upp mig och köra dit mig. Klipptiden var som tur var senare så den skulle också hinnas med- trodde jag! Väl inne säger läkarna att Babsan i magen inte växt någonting på 2 v och att de kommer sätta igång mig- IDAG! Jag blev rädd och orolig, samtidigt som jag innerst inne nog tyckte det var skönt att de skulle ha kontroll på henne på utsidan och jag slapp oroa mig för varför magen inte växte enligt deras normer… Vi löste det praktiska (Millie) tack vare våra kära mödrar och vår älskade vän Michaela och Linus fick en lista med vad han skulle hämta åt mig. Mat, godis, plattång stod högst upp;) Kl. 17 förde de in något som skulle börja utplåna livmodertappen och bara efter ca 30min började jag känna lite småvärkar. De kollade Babsans hjärtljud varje kvart för att se så att hon accepterade detta och Linus var hos mig från ca 20.00. Inte för jag vet varför plattången var så viktig i detta läget men då han glömt den så blev mitt humör inte på topp- Jag får skylla på hormoner;) Häftigt och spännande att veta att jag troligtvis skulle föda nästa dag men samtidigt väldigt nervöst och oroligt om allt var som det skulle med Babsan. De sa att hon bara vägde 2kg där inne i magen och att vi skulle förbereda oss på eventuell neonatalvård. Linus däremot, verkade coolugn! Han kollade på Champions League och somnade strax därefter… KARLAR! Kl. 07 väckte jag honom och bad att han skulle massera min rygg då jag tyckte att småvärkarna började öka lite. Kl. 08 ringde jag på sköterskan och bad henne kolla om jag öppnat mig något och när de väl kollade 08.20 så hade jag faktiskt öppnat mig 5cm. De tyckte vi skulle börja förbereda för att gå till förlossningsrummet och när jag väl ställer mig upp känner jag att de där småvärkarna inte alls bara var några småvärkar i stående läge!

-          Det känns som hon kommer nu! sa jag.

-          Nej då, fick jag till svar. Du är bara öppen 5cm än och ditt vatten har inte gått.

(25min senare var hon ute…)

Jag började gå mot förlossningsrummet och kände att det var såhär det kändes i slutskedet vid Millies förlossning. Jag gick direkt in och sög i mig lustgas, skrek till Linus att han skulle ta upp kameran (för att fota bebisen- inte mig;) Jag fortsatte skrika:

-          NU kommer hon!!!

-          Lugna dig nu, jag går och gör iordning bedövning, sa den ena sköterskan.

I samma veva krystar jag sönder vattnet och den andra sköterskan säger:

-          Nej, det gör du inte alls, kom tillbaka, för nu motar jag huvudet!

Nu har det gått 3v och Millie är en stolt lillasyster som gärna kramar, pussar och visar upp sin lillasyster. Linus har jobbat denna vecka men går på jullov imorgon så då har vi 3v familjetid. Allt har hittills gått väldigt bra och Lilo gör inte så mycket väsen av sig.

 

Jag däremot verkar ha alldeles för mycket tid som sitter här och skriver om vårt liv och tror att ni ska tycka det är av intresse. Å andra sidan… Gör ni inte det, så är det ingen som tvingar er till att läsa;)

Vi i familjen Stjärnklar önskar er en God Jul och ett Gott Nytt År. Vår jul kommer firas här i Ardala med närmsta familjen uppdelat på 2 dagar. Jag är så glad över att få fira julafton med mamma i år, och hoppas att vi kan göra det till en tradition, återigen! Jag skickar en liten julhälsning till min syster nu är i Kenya. Hon valde att köra ett träningsläger under årets gottemånad (hoppas de har Alladinask där- vem ska annars ta från det umdre lagret?:) Jag vill också hälsa till min älskade pappa/Millies morfar som enligt Millie- bor på Månen<3 Jag hoppas att du mår bra och jag lovar, jag låter någon annan skära skinkan, så att du inte tycker att jag skär för tjocka skivor! :)

Ps: På tal om plattången så kom svärmor med den (hon jobbar på KSS) samma morgon som Lilo föddes. Så 2h efter förlossningen, var jag nyduschad med plattat hår:) Jag hann ju aldrig till min klipptid, så jag fick försöka snygga till mig själv ändå, så gott det gick. Det lär ju inte bli så mycket tid över till sånt framöver- nu när man kan titulera sig som tvåbarnsförälder <3