famstjarnklar.blogg.se

Alla hjärtans dag närmar sig och då förväntas man visa lite mer kärlek än vanligt, köpa presenter och lägga ut bilder på sin partner på sina sociala medier med texten: Jag Älskar Dig💝

Jag om någon har Alltid varit väldigt fäst vid speciella dagar- att vid vissa datum, så ska jag känna mig extra lycklig för att bevisa för mig själv och andra att jag verkligen är lycklig.

Men hur realistiskt är det egentligen? Lever vi vårt liv, för att bara vissa dagar få ett bevis på något, som vi inte upplever eller kanske känner resten av året? Ska livets övriga dagar bara vara en transportsträcka, mot något som vi kanske till och med våndas över eller får tvinga fram då vi vet att någon annan eventuellt har förväntningar på hur jag ska agera eller bete mig? Kallas det att leva här och nu? Att ta vara på varje dag och njuta var minut?

 

Jo, min vistelse här i Thailand har gett mig en hel del reflektion, distans till livet, där jag så gärna vill förändra mina tankar och agerande och innerst inne vet om vad och hur jag vill förändra. 

Jag har ofta läst diverse böcker som handlar om självkänsla och jag vet, att min självkänsla inte är bra...

- Men du som är så duktig på ditt jobb, alltid pratar med alla även om du inte känner dem, som har så lätt för att skapa kontakter och ordna lösningar åt allt och alla? 

Det kallas självförtroende och det har jag! Det är prestationsbaserat där jag är trygg i att jag lyckas genomföra saker, oftast åt andra, eller att det jag gör på något sätt syns utåt sett, eller som jag får bekräftelse på. Jag känner mig duktig för att någon säger eller visar sin tacksamhet och resultaten är synliga. Då mår jag bra!

Men när jag inte gör den där tjänsten åt någon? När jag inte är den som pratar med alla på festen? När jag inte arbetar 300% utan kanske till och med funderar på att arbeta deltid? När jag säger nej och kanske drar mig undan, för att prioritera mig och mitt liv- vad jag vill...

Duger jag då? Är jag älskad för den jag är- eller för det jag gör? Och hur vet jag vem jag är, om jag lever utefter hur andra förväntar sig att jag ska vara?

Som sagt, mycket reflektioner och efter mina senaste 2 lästa böcker, "Du behöver inte vara perfekt för att vara underbar" och "Vem gråter vid din grav", så har inte tankarna eller reflektionera minskat precis! Och det är jag glad för. Jag anser att vi alla behöver ta oss en funderare, om varför vi egentligen gör saker, varför vi tittar snett och bryr oss om vilka kläder någon annan har på sig, istället för att glädjas åt att den har modet och självkänslan av att bära sin egen stil. Varför vi lägger energi på den person som ränner på gymmet eller tar en morgonjogg, istället för att tycka att den personen har karaktär och tänker på sin hälsa. Varför mäter vi oss med andra där vi ofta måste hitta fel hos dem, för att vi själva ska verka lite bättre?! 

I dagens sociala medier och även "må bra"- böcker, föreläsningar med mera, så blir vi översvämmade med tänkvärda citat och tips hur vi borde agera  och tänka i livet. Men varför lever vi inte efter dem när vi innerst inne vill? Vad är det som gör att man inte bryter sitt mönster och skiter i Jantelagen? Om vi alla hjälps åt att lägga all vår energi och kraft åt  vårt eget liv och att om man mot förmodan vill intressera sig eller bidra med något i någon annans, så ska det vara positivt för båda parter. Om vi slutar att älta eller fokusera på de problem som finns i världen, och istället bara ser möjligheterna för framtiden. Kan det göra oss lyckligare varje dag? Kan det få oss att känna den där känslan av måbra-boost, som man har på sin födelsedag, den kärleken man förväntar sig känna på alla hjärtans dag, varje dag året om? Jag vet inte, jag tror nog egentligen inte det, inte fullt ut, men kanske lite oftare, det skadar ju iallafall inte att försöka.

Så idag den 13:e februari, en helt vanlig lördag, så känner jag mig lycklig. Jag är i och för sig på semester denna helgen med min man, utan barn som så gladeligen är med sin mormor "hemma" i Ban Phe, så jag lägger ingen energi att ha dåligt samvete över att känna så! Vem mår bättre av det? Jag vill att du, vart du än befinner dig, ska säga minst 3 saker du är nöjd över med dig själv som person. Säg dem gärna högt och berätta dem gärna för någon, och be honom/henne berätta 3 saker om sig själv. Upprepa dem sakerna ikväll innan du somnar, för oavsett vad som händer under dagen, så har de inte förändrats! Oavsett vilket problem, sorg eller misslyckande som eventuellt skulle kunna hända under dagen, så är du fortfarande dem sakerna du kände imorse. 

Jag vill träna upp min självkänsla, och jag kan inte lova att det kommer gå. Men jag ska försöka! Och om du någon gång vill engagera dig och vara delaktig i mitt liv så önskar jag att du accepterar och pushar mig i mina val och ser mina avvikelser från "normen", som tillgångar- Istället för problem. 

Vill du ha min energi och peppning och att du kanske vill berätta om alla dina små egenskaper eller funderingar, så finns jag här😘 Om än så långt borta, men ändå så nära💝

Ha en lycklig 13:e februari! / M🌟